Gonna pop, better duck and cover.
Pratade med en kär vän här alldeles nyligen om vad man minns från sin barndom. Han hade inget speciellt att minnas från lekis, dagis. Det fick mig att tänka och jag har ett antal minnen som fylls upp av hjälplöshet, orättvisa, att jag gjort fel mot de andra barnen men också uppskattning, bekräftelse, omtanke från dagispersonalen. Vissa minnen är så starka att jag funderar på om jag just. hittade på dem. Framåt lågstadiet har jag mindre minnen, mer normala i sammanhanget. Det är det där roliga minnet när jag i lågstadiet "fick panik" över att "alla" ville leka med mig. Så jag var rättvis och gick hem själv. Jag skrattar åt det än idag. Jag har alltid menat väl men jag har gjort ett antal kraftiga misstag. Det är sånt man får leva med (bearbeta).
