the more you talk the less i hear
Denna dagen är bara helt knixig. Jag har suttit med frukost i 1½h och kommer inte längre än halvägs genom de tre olika försöken. Nu är det en smoothie med en dubbel dos frukt i och precis så flytande att det går att applicera supa-häva-skillz på den. Tycker dock att det är helt otroligt hur det går så illa med frukost. Jävla obalanserade år, inga mönster är som de ska. De små humörsvängningarna gör hur de vill, på något vis känns de mer tjejiga än sjuka. Men det kan vara påhitt och kvarlämnad ångest sen hösten också. Jag orkar inte bry mig, det brukar komma ikapp mig tillslut.
Imorgon åker jag eventuellt hem till föräldrarna efter kuratorn vid 11. Det ska bli skönt, de kan detta med att låta mig hämta upp mig själv och möta mig halvvägs. Det verkar inte finnas något stopp på denna sortens kamp, det irriterar mig och det peppar mig. Det har också blivit lika tydligt igen med mina kortare mönster och jag vet så väl att min kurator vill höra om dem. Med tanke på senaste frågor om genetik och mönster. Haha, otroligt. Jag vet vad hon kommer säga, jag vet vad jag inte vill höra. Självkännedom är en jävel.
Samma insikter, hela tiden. Jag undrar när jag ska börja kämpa för att ändra på just dem. Nu ska jag försöka bli människa för dagen igen.
Kommentarer
Trackback
