LIVET

även om jag från och till har varit vaken en timma och därmed borde känna hur dagen håller på att utveckla sig så gör den inte det. den slänger snarare ett nytt täcke över mitt huvud. jag ligger återigen en inläming efter, plus att jag inte fattar den. jag avskyr hösten. och allt jag vet är att jag inte är i position till att klaga. jag får plugga hårdare om jag inte fattar. oftare, hårdare, fråga mer, gör mer, knip käft och plugga. motivationen är noll och jag är trött. högskolan om ett år verkar längre bort ju mindre som händer per timme, jag vet inte hur jag ska lösa det. det påminner återigen om alla mina skolavhopp, jag är inte nöjd och jag vet inte hur jag ska göra mig nöjd.
 
det löser sig, det vet jag. jag löser alltid allting på något vis. men det verkar bara så handlingsförlamat i nuläget.

jag skippade skolan. jag klappade katten, somnade. skulle lägga mig och tänka, somnade. hela tiden, somnade. nu har jag suttit en meter från tvn i två timmar och spelat underbara underbara gow2. jag ringde mamma innan, för att få klaga över min trötthet. mer och mer tecken för varje stund som går att detta inte är en normal trötthet. detta är lesshet, inte trötthet. varifrån vet jag inte. skolpress? jävla jävla. mitt huvud är en flaskhals av press. matten går cpdåligt, mitt bästa ämne går cpdåligt. fysiken klarar jag inte, omprov och inlämningar jag missar. lesshet, bara? jag kan likaväl sitta med skyhög feber eller panikångest och tolka det som lesshet, jag vet inte bättre än så. jag vill inte veta bättre än så. jag hör inte vad mitt huvud vill säga mig. jag uppfattar inte varför jag är så trött. det är svinto i min hjärna, hårt, elakt och fluffigt. jag hatar saker man inte kan ta på.

Jag är kajsas absoluta frågetecken.