Skogen, överallt skogen!

23 MARS
Jag är fullt medveten om mitt känslostadie. Att tröttheten har övergått i ett behov av att luta mig mot någon när jag kollar på en film. Att slippa slåss mot att inte bli rastlös dag ut och dag in. Det kommer inte finnas någon som står ut med mig som jag är nu. Eller så gör det. Frågan är fortfarande om jag känner mig villig att ge upp delar av min ensamhet, släppa in folk. Åh, jag måste släppa in folk. Jag måste veta, eller lära mig igen, hur man gör det på ett intressant sätt utan att det praktiska och sakliga är störst. Problemet är bara att det finns ingen att göra detta med. Jag har ingen som står mig närmast. Eller det har jag säkert egentligen. Bara jag ger mig tusan på att se det.

24 MARS
Hur kan man ha en bra självkänsla och hur kan man bygga upp den under tiden som dagen går? Att ändra på sina uttryck tycker jag gör en stor skillnad. Jag var just med om att en medmänniska uttryckte glömska i form av "Åh, vad dum jag är. Nu glömde jag ju..." och min första reaktion var att tänka att han var dum som glömde det. Att negativt betona sig själv i sådana uttalanden borde påverka sättet man ser på sig själv och sättet som andra ser på en.
Det är samma sak som att sätta upp mål för sig själv med att säga "innan jag somnar måste jag ha gjort klart arbetet". Det låter tvingat och det framkommer inget positivt med att bli klar med det. Att istället uttrycka det i form av "jag skulle vilja bli klar med arbetet så jag kan vakna utan att vara stressad imorgon". Att motivera sig på det viset tar ingen kraft mer än tankekraften och ger så mycket.

Så idag tänker jag såhär,


- Jag vill ut och gå trots att det blåser mycket ute och är kallt för att jag inte mår bra av att sitta still.
- Jag vill kunna läsa igenom en del av inlämningen och känna mig nöjd med den på ett sådant vis att jag får det visat för mig att jag klarar av att plugga såhär.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0