LIVET

Människor i min närhet har påpekat att jag senaste en-två veckorna börjat bete mig annolunda, vissa har jag börjat prata med igen och andra har jag tagit ett steg ifrån. Den som märkt av detta mest är först och främst min pojkvän, jag har slutat att sitta och chilla framför en film och kramas. Jag har slutat att ta intiativ till att göra saker mer än att käka frukost, röka och ta en kopp kaffe i min rast. Detta är enkelt förklarat i mina ord, svårare att förklara för att inte låta 110% rak och kallhjärtad. Jag tänker, låt gå. Detta händer i min hjärna, detta är hur jag bygger upp mina dagar.

Så fort jag vaknar lägger jag upp en plan för dagen, vad frukosten består av, vad jag ska läsa och vad jag ska göra för inlämningar och hur jag står i att få mina uppgifter klara till deadline. Även om jag fortfarande ligger ner i sängen så är min hjärna redan flera timmar före mig i planering och studier. Koncentrationen är flera timmar före mig, hjärnan är helt uppe i viktiga organiserings- och struktureringsplaner och när de är tillräckligt klara är det bara en sak som gäller, upp ur sängen, börja dagen och eventuellt skriva ner ordningen. Det är en av de kritiska stunderna på dagen och som jag behöver så pass mycket för att få en bra dag. Då blir det problem när min pojkvän vaknar av att jag ligger vaken eller hört väckarklockan och vill ha, eller tar, en morgonpuss, en kram -min koncentration och tankegång bryts. Samtidigt som detta sker så blir jag så arg att det bubblar inombords och jag vill slå honom i nyllet för att jag måste bygga upp en ny koncentration igen, men jag kan inte säga till honom "du kan under inga omständigheter röra mig för att jag eventuellt kan vara mitt uppe i någonting inne i mitt huvud". Jag jobbar på det när jag har tid vid sidan av skolan.

Så det jag menar med detta är att min hjärna är flera meter före min kropp, fokuseringen ligger på nästa ställe jag ska gå och utföra något för att klara min behörighet som jag har kämpat mig galen på i flera år. Jag är praktisk, väldigt praktisk, när jag har ett klart mål framför mig och när min pojkvän går förbi så kanske han pussar mig på huvudet för att visa någonting men det bidrar till att jag tappar allt jag håller på med för att känslor, närhet är inte en praktiskt sak. Detta appliceras på alla gånger, från toaletten och tillbaka till datorn för att plugga är ett exempel på där jag redan är vid datorn när jag tvättar händerna efter toalettbesöket och vägen till datorn är en del av att bygga upp min koncentration. Om en kram, en puss, en litet beröring som inte bara är "du stod i vägen när jag skulle gå från A till B" bryter det så måste jag bygga upp en ny koncentration. Att bygga upp en ny koncentration är för mig ett slöseri av energi, den energin som går åt kunde hur lätt som helst ha varit energi som gick till att nå mitt mål istället.

När jag förklarade detta för mamma så sa hon att det inte är lustigt att jag ändrar beteendet för att underlätta pluggandet. Pluggandet har ju varit en stor del av mitt liv som aldrig fungerat och nu är det bara två månader kvar tills det kan vara klart. Det var här hon sa att metaforen "gå över lik" passade in. Jag har målet framför mig, en väg att gå och jag tänker göra allt som står i min makt och dubbelt så mycket till för att ta mig dit. Inget ska få förstöra detta för mig.

Och ja, denna bloggen är gjord för att lugna ner min hjärna och bidra till att koncentrationen är här och total.