Reduced to teeth.
Det är bara denna veckan kvar i skolan innan lovet. Det satte igång en process av mål imorgon ska det göras matteprov för första gången denna terminen, två prov efter alla andra. Stressen, pressen och den totala känslan av att jag inte alls har varit på topp sen skolstarten. Om det var det mamma sa om att jag har klarat mig för hösten som gjorde det eller bara att det kommer ett lov nu, jag vet inte. Någonting. Hursom så har jag nu en halv termin på mig och hela MAtte B-kursen att ta mig igenom för att bara få ha Matte C nästa termin. Det ökar chanserna för att kunna plugga Fysik B nästa termin. Kanske var det bloggandet igår som gjorde det, I dunno.
Jag behåller min döda puls i stabilitet, trött eller hyper. Tänka efter -Sure. Känna efter? -Nej, jag orkar inte. Jag gör det ibland och det slutar med konstaterande av att det inte finns något märkvärdigt där. (Läkaren sa trots allt att det är normalt för mig att känna mig "utan känslor" eftersom jag är van vid att bara känna extremt starka och utmärkande känslor.) Det finns knappt någon ångest som kan bevisa hur glad jag är. Det finns bara en rak väg som inte ens verkar ha uppförsbackar eller nerförsbackar, stabilt liv, stabila känslor. ALLT ÄR SÅ JÄVLA STABILT ATT JAG VILL KUBBA IN I EN VÄGG. Detta är INTE vad jag är van vid, detta är bara så jävla tråkigt. Mitt liv är tråkigt, det är tråkigt att må som en död puls. Lätt som fan, men så jävla tråkigt.
Någon kom och slå mig på käften och ge mig lite ångest så jag kan uppskatta mitt liv igen.
Jag behåller min döda puls i stabilitet, trött eller hyper. Tänka efter -Sure. Känna efter? -Nej, jag orkar inte. Jag gör det ibland och det slutar med konstaterande av att det inte finns något märkvärdigt där. (Läkaren sa trots allt att det är normalt för mig att känna mig "utan känslor" eftersom jag är van vid att bara känna extremt starka och utmärkande känslor.) Det finns knappt någon ångest som kan bevisa hur glad jag är. Det finns bara en rak väg som inte ens verkar ha uppförsbackar eller nerförsbackar, stabilt liv, stabila känslor. ALLT ÄR SÅ JÄVLA STABILT ATT JAG VILL KUBBA IN I EN VÄGG. Detta är INTE vad jag är van vid, detta är bara så jävla tråkigt. Mitt liv är tråkigt, det är tråkigt att må som en död puls. Lätt som fan, men så jävla tråkigt.
Någon kom och slå mig på käften och ge mig lite ångest så jag kan uppskatta mitt liv igen.
Kommentarer
Postat av: Issa
Jag vill inte ge dig en käftsmäll. (jag är så jävla dålig på det där att slås. Jag hindrar mig precis innan slaget så att det blir lite halvlamt så där och så tänker jag massa. Egentligen vill jag ju inte behöva slå någon. Det är emot min personlighet. Jag är sån som människa att jag antagligen skulle låta vilken mes som helst slå ihjäl mig fast jag hur lätt som helst skulle kunna försvara mig. Och allt detta för att jag tänker att han kanske behöver slå på mig... ) En liten parantes bara, fast den blev inte så liten. Men vad jag egentligen ville var att vi skulle göra något vrickat utflummigt. Sån brukar få mig att börja leva. Eller iallafall känna att jag lever.
Kram
Trackback
