Vilket lov, alltså.
Nu först är jag redo för att göra saker man gör på lovet. Som att åka iväg och träffa folk. Inte förrens idag på morgonen satte jag mig och kollade på Dexter på projektorn, datorn har bara stått och gått här uppe utan att bli använd på nästan två veckor. Under tiden har jag degat i soffan hos föräldrarna med min laptop och kollat efter en häst att ha, en ridhäst. Nu börjar jag ge upp, dels för att jag inte hittar någon och dels för att jag ändå inte kommer ha möjligheten att åka och träna eftersom vi inte har en transport. Men mamma har varit så smart och pratat med Sara om att hon ska komma hit oftare för att jag ska få något att göra, ett bra drag. Sara kommer hit redan nu på söndag för att ha lektion och jag antar att det är tömkörning som gäller. Det blir bra, då kan jag och mamma träna på tömkörning. Planen kan dessutom vara att vi ska koncentrera oss mer på att rida in Casper innan vi kör in honom, det skulle bli kul. Men vi får se vad min syrra har för plan :P
Appråpå lov så är det väldigt bra att jag var hemma igår. En av jägarnas hundar hade kommit in i vår fårhage och jagade dem. Jag fick panik och sprang ut och försökte hjälpa fåren att försvara sig men kom på att jag behövde hjälp så jag ringde en granne (jag fick ringa honom senare och säga att det löst sig). När jag gick ut igen hade fårflocken delat upp sig i två, några av de äldre tackorna hade sprungit iväg från den stora flocken med hunden så jag hade bara tre får att skydda från hunden. Jag hade en tanke om att försöka få tag på hunden och ta med den ut från hagen, men jag vägrar att gå imellan en hund och dess instinkter, vad skulle jag kunna göra om hunden attackerade mig?
Tillslut kom i alla fall ägaren till hunden och de stannade kvar tills jag räknat in alla får och lämnade kontaktuppgifter om något får var skadat. Vilket två av dem var när jag i lugn och ro kollade igenom dem senare. Ett av de ungtackor vi har, Lea, hade blivit biten ovanför hasen och skadade okontrollerat, av chocken. Eftersom jag var ensam kunde jag inte göra något utan fick ge dem lite hö och vänta på mamma.
Mamma kom sen hem vid 16 och hade pratat med veterinären, hon sa att såret kommer att bli infekterat men att vi ska skölja och tvätta det och sen ge henne penicillin. Lea bor nu i en liten sjukbox mellan baggen och Casper. Eftersom hon är så svag i sitt bakben la vi ett lager hö med en filt ovanpå, hon fastnar nämligen med benet i höstråna och måste anstränga sig för att komma loss. Idag verkar hon må mycket bättre, mindre utmattad och mindre rädd. Jag hoppas bara att den kommande infektionen inte blir så omfattande. (hundbett är inte att leka med, på något djur)
Idag ska iaf jag och pappa löshoppa/löslongera Casper, han har lite väl mycket överskottsenergi :P
I'm taking back control
-WITH MY KNUCKLES!
Nu är allt än så länge lugnt. Alla avlivningar och begravningar är avslutade. Hemma i stallet står två unghästar, den ena på god väg att bli körhäst och den andra har slutat att nafsa efter människor. Hos Lena har grundridningen kommit igång och båda hästarna verkar nöjda, skönt att ridningen har börjat igen. Det är rätt tråkigt att hålla på med hästar utan att kunna rida emellanåt, faktiskt. Det känns däremot ganska hårt att ha Casper, det är otroligt mycket arbete och jag har svårt för att få in mitt tänkande i resten av arbetsteamet runt Casper. Ikväll kanske vi får sätta oss ner och planera lite, ordna upp och använda tiden väl.
Det är mycket som måste struktureras, inte bara med hästarna utan också rent skolmässigt. Jag måste på något vis få in körlektioner och de sista 25% av skolan på mina ca. 5 timmar utöver skolan. Mitt höstlov nästa vecka får gå ganska mycket till de 25%. jag ligger efter och det kommer inte bli lättare med tiden heller, som alltid.
Året har liksom ändrat sig från min första planering. Då tänkte jag att det enda jag behövde göra hemma var att hjälpa till med veden under veckorna. Då verkade det finnas tid till allt efter skolan, utan problem. Tid att plugga, tid att spela, tid att ta det lugnt och ibland hjälpa Lena. Tid, alltid detta med tid.
Nej, på något vis ska det gå att lösa! :D
