Vårdag.
Solen lyser. Jag hade en skitroligt dröm om hur en ny kontakt här i Nässjö hade snackat med en av sina polare om mig. På ett sådant vis som målade upp mig till den perfekta bruden som han avgudade. Jag låg och tänkte på det mellan snooze och telefonsamtal tills det inte fanns mer att tänka på det om. Så jag masade mig upp ur sängen och gjorde mig i ordning för att gå bort till kuratorn. Visst, det var svinkallt på vägen dit, det blåser ju alltid en massa i Nässjö, men solen lyste precis så starkt att jag var tvungen att ha mina solbrillor på. Vi pratade om knark, social kompetens, självinsikt och en struktur på dagen.
När jag gick hem kände jag lukten av munkar innan jag såg munkbilen stå där på torget, mitt hjärta skuttade till av lycka och jag fick en mysig munk att tugga på ner till stationen för mitt pressbyrå-kaffe och mobilrefill. Väl hemma hängde solen som en välhängd pung över min balkong och jag fick en känsla av att jag saknade Jonas igen. Det måste vara att det har varit våran grej senaste 2 åren att plocka fram varma filtar och sitta på balkong eller i trädgård och dricka öl. Och inte för att bli fulla utan att bara hålla en öl i handen över en massa roliga konversationer. Smaken av öl i munnen och solsken i fejset liksom.
Hursom så slog det mig också att jag inte har ett substitut för Jonas i Nässjö, jag har ingen som direkt känner mig ens, jo det har jag men det är en komplicerad historia och den ska vara kvar i min skalle. Om ingen känner mig kan det aldrig bli som det jag söker och det är en speciellt grej, det är något speciellt över allting och detta går inte nå. Det går inte återskapa -bara skapas på nytt. Det som då får mig att sätta mig och skriva om det är att de människor jag känner nu skär sig mot den bild jag har av den andra personen. Det kan inte vara komplicerat, det kan inte vara någon som inte fattar vad jag säger utan måste överförklaras för, det åh. Och detta kommer verkligen missuppfattas och folk kommer ta åt sig (om de läser det) och allt kommer ändå bara bli fel. Men orka bry sig, det är min blogg, min plats och mina jävla ordval. Jag sa ju det, jag tänker inte överförklara saker, jag tänker inte säga mer än vad jag känner behövs. THAT'S IT. Nu lackade jag ur.
När jag gick hem kände jag lukten av munkar innan jag såg munkbilen stå där på torget, mitt hjärta skuttade till av lycka och jag fick en mysig munk att tugga på ner till stationen för mitt pressbyrå-kaffe och mobilrefill. Väl hemma hängde solen som en välhängd pung över min balkong och jag fick en känsla av att jag saknade Jonas igen. Det måste vara att det har varit våran grej senaste 2 åren att plocka fram varma filtar och sitta på balkong eller i trädgård och dricka öl. Och inte för att bli fulla utan att bara hålla en öl i handen över en massa roliga konversationer. Smaken av öl i munnen och solsken i fejset liksom.
Hursom så slog det mig också att jag inte har ett substitut för Jonas i Nässjö, jag har ingen som direkt känner mig ens, jo det har jag men det är en komplicerad historia och den ska vara kvar i min skalle. Om ingen känner mig kan det aldrig bli som det jag söker och det är en speciellt grej, det är något speciellt över allting och detta går inte nå. Det går inte återskapa -bara skapas på nytt. Det som då får mig att sätta mig och skriva om det är att de människor jag känner nu skär sig mot den bild jag har av den andra personen. Det kan inte vara komplicerat, det kan inte vara någon som inte fattar vad jag säger utan måste överförklaras för, det åh. Och detta kommer verkligen missuppfattas och folk kommer ta åt sig (om de läser det) och allt kommer ändå bara bli fel. Men orka bry sig, det är min blogg, min plats och mina jävla ordval. Jag sa ju det, jag tänker inte överförklara saker, jag tänker inte säga mer än vad jag känner behövs. THAT'S IT. Nu lackade jag ur.
The world around you.
Okey nytt som hänt:
- klarade datorkunskapen (självklart) med ett MVG
- pluggat och klarat inlämningrna 1-2, persondatorer, med MVG
- lärt känna typ fyra-fem nya pers.
Om två veckor kan jag ha slutprovet framför mig och bara en kurs mellan mig och Linux-kursen. Jag måste komma på vad jag vill ha för kurs efter det, eller om jag vill försöka få praktik nånstans, eller om jag vill plugga in Ma C för att plugga programmering på högskola istället för Miroi. Och i så fall vilket språk? Och vilken dator vill jag installera Debian på? Min stationära, min bärbara, min överblivna?
När har jag nästa tid med kuratorn och varför orkade jag aldrig anstänga mig för att komma iväg till förra? Och när ska min energi ligga på en stabil uppe-nivå istället för en grumlig nivå som grumlar mitt intag av information och stänger av kanaler mellan hjärna - ögon. Jag gör iallafall allt jag kan för en perfekt vardag.
- klarade datorkunskapen (självklart) med ett MVG
- pluggat och klarat inlämningrna 1-2, persondatorer, med MVG
- lärt känna typ fyra-fem nya pers.
Om två veckor kan jag ha slutprovet framför mig och bara en kurs mellan mig och Linux-kursen. Jag måste komma på vad jag vill ha för kurs efter det, eller om jag vill försöka få praktik nånstans, eller om jag vill plugga in Ma C för att plugga programmering på högskola istället för Miroi. Och i så fall vilket språk? Och vilken dator vill jag installera Debian på? Min stationära, min bärbara, min överblivna?
När har jag nästa tid med kuratorn och varför orkade jag aldrig anstänga mig för att komma iväg till förra? Och när ska min energi ligga på en stabil uppe-nivå istället för en grumlig nivå som grumlar mitt intag av information och stänger av kanaler mellan hjärna - ögon. Jag gör iallafall allt jag kan för en perfekt vardag.
