LIVET

Jag var hos syon idag på skolan. Med en overallnärvaro på 63% kan jag inte klaga. Det var en blanding på lägst 53% och 75% men det var en närvaro. Jag har varit där, jag har inte slutat. Och jag förklarade för henne att hösten inte är tiden då jag pluggar.

Kolla, jag bloggar för tredje dagen i rad. Good for me.

Vi kom på nått sätt in på gränser. Min syo hade också pressat gränser med en av sina pojkvänner, i hopp om att få se denna reagera, säga stopp. Det är skönt att slippa va själv om saken. Och det slår mig att har jag inte någon gräns inför någon annan som i ett förhållande testar jag mina gränser inom mig själv. Igen och igen och igen. Jag har för det mesta alltid en gräns som jag trycker och pressar på, oftast inte en positiv gräns utan en bara rent utav bedrövlig och förstörande gräns. Men jag verkar inte må dåligt av det, om det nu är så att det skulle vara anledningen till det.

Jag älskar mig och mina brister, varför buggar jag i att älska andra då? Är det inte sånt folk säger hela tiden "blabbelibabbel du måste kunna älska dig själv innan du älskar någon annan" . Och det är nu folk säger: Men Kajsa, du har säkert någon annan sak som du ska med dig själv för att kunna älska någon annan.  :P